Jag vet inte vad det är med mig just nu men jag känner mig så nere. Det jobbiga är att jag har ingen aning om varför jag gör det. Har ingen ork till att göra något utan vill bara krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och försvinna.
Jag borde vara hur glad som helst egentligen. Har världens underbaraste pojkvän, jobb och väldigt bra vänner.
Varför kan jag inte vara glad?
Måste erkänna att jag börjar bli riktigt trött på det. Mitt liv är just nu perfekt och jag går runt och är nere. Jag vill så gärna rycka upp mig men jag vet hur jag ska lyckas med det.
Tycker om er alla mina kära vänner
Puss o Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man kan inte vara glad alltid, tyvärr =(
Ingen hade klagat om den spralliga, glada, galna Krisse kom tillbaka snart. Är helt övertygad om att du kommer att hitta tillbaka till dig själv igen. Du vet hon som bara har en växel och som alltid går på full fart! Ta en lång promenad själv eller nått, det brukar hjälpa med frisk luft ibland och då menar jag inte sån luft som du och Ann går ut och tar :o) Du har vänner som bryr sig! Puss o kram!
Skicka en kommentar